Jag är så fruktansvärt trött på allt prat om homosexuella och transsexuellas rätt i samhället. De har en egen dag, i Stockholm anordnas årligen en Pride-festival och så vidare. Kan vi inte bara lämna deras sexualitet ifred? Och kan inte de hålla sin sexualitet för sig själva? Varför måste vi anordna stora, nationella kalas och egna dagar där folk ska sitta och acceptera att killar har sex med varandra och att en del personer tycker om att klä ut sig till ett annat kön? Om två tjejer står och slickar varandra i ansiktet på stan så är man intolerant om man yttrar äcklade ord om det. Om däremot två personer av olika kön står och tafsar på varandra på en offentlig plats är det helt okej att rynka på näsan.
     Jag är inte ”homofob” egentligen, men jag är nog lite smått homofobisk av mig. Viktigt är dock att jag är minst lika mycket hetrofobisk! Jag är inte intresserad av att se andra människor ta på varandra, slicka på varandra eller gulla med varandra. Det är sådant man gör privat, inte offentligt. Mina värderingar liknar kanske mer en femtiotalists än en nittontalists i den här frågan, men är man uppvuxen med äldre föräldrar, så är man.

Mitt första inlägg, hmm... Egentligen gör jag det här för att slippa plugga samhällskunskap. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Jag är så trött på omvärlden! Kanske vill jag inte ens att någon ska läsa det jag skriver, jag måste bara vädra bort min misantropi innan jag går ut och träffar folk igen. Jag skrev dagbok ett tag, men tröttnade. Jag kan inte riktigt klura ut varför det skulle roa mig mer att skriva offentligt egentligen, men jag har tråkigt och datorn framför mig. Kanske kan jag känna mig lite nöjd med mig själv om jag får bekräftelse från främlingar på internet. Kanske kan jag känna mig duktig då. Jag har aldrig behövt det innan, så jag vet inte varför det skulle krävas nu. Egentligen så flyger jag ju med egna vingar, Alis volat propriis.